{"id":229,"date":"2021-11-24T11:31:34","date_gmt":"2021-11-24T11:31:34","guid":{"rendered":"https:\/\/satukiljunen.com\/?page_id=229"},"modified":"2025-12-01T11:03:13","modified_gmt":"2025-12-01T11:03:13","slug":"satu-kiljunen-av-sebastian-johans-2010-pdf","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/satukiljunen.com\/index.php\/satu-kiljunen-av-sebastian-johans-2010-pdf\/","title":{"rendered":"Satu Kiljunen av Sebastian Johans 2014 (pdf)"},"content":{"rendered":"\n<div data-wp-interactive=\"core\/file\" class=\"wp-block-file\"><object data-wp-bind--hidden=\"!state.hasPdfPreview\" hidden class=\"wp-block-file__embed\" data=\"https:\/\/satukiljunen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/Satu-Kiljunen-av-Sebastian-Johans-.pdf\" type=\"application\/pdf\" style=\"width:100%;height:600px\" aria-label=\"Tiedoston Satu-Kiljunen-av-Sebastian-Johans- upotus.\"><\/object><a href=\"https:\/\/satukiljunen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/Satu-Kiljunen-av-Sebastian-Johans-.pdf\">Satu-Kiljunen-av-Sebastian-Johans-<\/a><a href=\"https:\/\/satukiljunen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/Satu-Kiljunen-av-Sebastian-Johans-.pdf\" class=\"wp-block-file__button wp-element-button\" download>Lataa<\/a><\/div>\n\n\n\n<p><br><\/p>\n\n\n\n<p><strong>Relation \u00e4r performace alltid<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p><strong>Satu Kiljunen: Boyman \u2013 positiv \u2013 negativ<\/strong><strong>,<\/strong>&nbsp;olja och emalj p\u00e5 gips, 2007<\/p>\n\n\n\n<p><strong>Tid, rum, dimension<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p>Satu Kiljunens konstn\u00e4rskap \u00e4r p\u00e5 en g\u00e5ng v\u00e4ldigt konsekvent och mycket spretigt. Vi en f\u00f6rsta anblick har hon r\u00f6rt sig mellan m\u00e5nga olika, ofta v\u00e4ldigt disparata, uttryck. Fr\u00e5n m\u00e5leri till performance i, den i Finland banbrytande, gruppen Jack Helen Brut p\u00e5 1980-talet och vidare mot en utforskande dokument\u00e4rt influerad fotokonst som jagar den konkreta upplevelsen av den sk\u00e4rg\u00e5rd hon bosatte sig i efter ett uppbrott fr\u00e5n Helsingfors. Och d\u00e4refter skulptur och reliefer.<\/p>\n\n\n\n<p>Det vore enkelt att s\u00e4ga att medium \u00e4r en ointressant fr\u00e5ga, eller rent av en icke-fr\u00e5ga, i den samtida konsten, men s\u00e5 \u00e4r det inte hos Kiljunen. Hon g\u00e5r i allm\u00e4nhet mycket djupt i alla medier hon pr\u00f6var.<\/p>\n\n\n\n<p>D\u00e4r uttryck och teknik varierar placerar Kiljunen alltid eller n\u00e4stan alltid samma grundl\u00e4ggande problemformuleringar i centrum av sin konst, och de handlar om klassiska fr\u00e5gor som tid, rum och dimensionalitet. Med andra ord \u2013 de redskap vi anv\u00e4nder n\u00e4r vi betraktar och orienterar oss i den verklighet som omger oss.<\/p>\n\n\n\n<p><strong>29 x 1<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p>I&nbsp;<em>Boyman \u2013 positiv \u2013 negativ<\/em>&nbsp;st\u00e4lls vi \u00f6ga mot \u00f6ga med 29 reliefer som alla visar ett ansikte som har konstn\u00e4rens son som f\u00f6rlaga. Relieferna \u00e4r negativa, dvs. f\u00f6rs\u00e4nkta i ytan som omger dem, men upplevs \u00e4nd\u00e5 som positiva h\u00f6greliefer av betraktaren, vilket inneb\u00e4r att den bild betraktaren tror sig se, eller upplever, existerar i tomma luften. Formerna leker och skapar illusion. Ansiktena f\u00f6ljer betraktaren med blicken och verkar \u00e4ndra hum\u00f6r beroende p\u00e5 varifr\u00e5n de betraktas. Materialet \u00e4r olje- och emaljbem\u00e5lad gips, men verket f\u00f6rleder g\u00e4rna sin \u00e5sk\u00e5dare att tro att de vita relieferna \u00e4r av marmor och den centralt placerade svarta \u00e4r av ebenholts, eller laborerar \u00e5tminstone med de konnotationerna. Satu Kiljunen jonglerar med v\u00e5ra invanda f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 form och material. Relieferna uppvisar enr\u00e4tt traditionell manipulation av rummet.<\/p>\n\n\n\n<p><strong>Den performativa akten<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p>Det performativa draget \u00e4r n\u00e4stan alltid viktigt f\u00f6r Satu Kiljunen. Dels f\u00f6r att hon som konstn\u00e4r och f\u00f6rsta betraktare g\u00e4rna knyter sin konst till n\u00e5got som \u00e4r s\u00e5 konkret att det n\u00e4stan suddar ut skillnaden mellan fenomen och representation, och dels f\u00f6r att betraktarens position ofta p\u00e5verkar verket.&nbsp;<em>Boyman-positiv-negativ<\/em>&nbsp;\u00e4r ett bra exempel. Ett verk h\u00f6gt p\u00e5 v\u00e4ggen framst\u00e5r som stort leende, medan ett verk l\u00e4ngre ned mot golvet kan se ilsket ut.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r Satu Kiljunen l\u00e4mnade Helsingfors f\u00f6r den glest befolkade och karga sk\u00e4rg\u00e5rdskommunen K\u00f6kar hade hon redan l\u00e4mnat performancekonsten som s\u00e5dan. I varje fall i det avseendet att hon placerade den p\u00e5 en scen. Inf\u00f6r sin avf\u00e4rd m\u00e5lade hon en stor serie portr\u00e4tt av de v\u00e4nner som fanns i hennes storstadsn\u00e4rhet och presenterade dem i en utst\u00e4llning. Avf\u00e4rden eller avskedet blev en performativ akt som resulterade i de aktuella m\u00e5lningarna.<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 plats i den nya milj\u00f6n gjorde hon ungef\u00e4r samma sak, och \u00e4gnade n\u00e5gra \u00e5r kring millennieskiftet \u00e5t att i detalj n\u00e4rma sig och famna \u00e4mnet och upplevelsen av detsamma. Den stora installationen K\u00f6kar (2000-2001) visar exempelvis fem mycket detaljerade skulpturer av sk\u00e4rg\u00e5rdens nakna klippor. F\u00f6r att ytterligare f\u00f6rst\u00e4rka det autentiska i unders\u00f6kningen \u00e4r objekten dessutom tillverkade av bland annat naturlera, sand och f\u00e4ltspat fr\u00e5n den aktuella milj\u00f6n. Arbetsprocess och resultat \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ofta intimt sammanl\u00e4nkande, men f\u00f6r Satu Kiljunen \u00e4r de i det n\u00e4rmaste oskiljaktiga.<\/p>\n\n\n\n<p>Boyman-relieferna kan f\u00f6r \u00f6vrigt, med sin direkta, f\u00f6r att inte s\u00e4ga framtvingade, interaktion med publiken betraktas som n\u00e5got av ett \u00e5tersteg mot mer renodlar performancekonst eftersom den m\u00e4nskliga kroppen, det vill s\u00e4ga betraktarens kropp, har en avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r hur verket upplevs.<\/p>\n\n\n\n<p><strong>Amazoner och hav<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p>Den visuellt slagkraftiga Amazon\u00f6ar \u00e4r ytterligare ett exempel p\u00e5 Kiljunens handfasta utforskande av sk\u00e4rg\u00e5rdsmilj\u00f6n. I sju \u00e5ttkantiga fotografier presenteras lika \u00f6arna L\u00e5ngsk\u00e4r, V\u00e4stra M\u00f6rsk\u00e4r, \u00d6stra M\u00f6rsk\u00e4r, K\u00f6kars\u00f6ren, G\u00e5ssk\u00e4r och Norrh\u00e4ra i 360 graders \u00e5tergivningar. Det svindlade perspektivet inneb\u00e4r p\u00e5 en g\u00e5ng ett steg mot abstraktion och en mer autentisk \u00e5tergivning av upplevelsen av att befinna sig p\u00e5 en \u00f6 eller ett sk\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n<p>Allra n\u00e4rmast havet har Kiljunen m\u00f6jligen kommit i det offentliga verket Swing, som hon har skapat f\u00f6r konserthuset Alandica i Mariehamn. Swing (2009) best\u00e5r av tv\u00e5 v\u00e5g- eller s-formade aluminium- skivor st\u00e4llda bredvid varandra. P\u00e5 den blanka metallen har konstn\u00e4ren placerat m\u00e4ngder av sm\u00e5 f\u00e4rgprickar i r\u00f6tt, orange, gult, gr\u00f6nt, r\u00f6tt och bl\u00e5tt, uppdelade i stora f\u00e4lt eller r\u00e4nder d\u00e4r f\u00e4rgerna turas om att dominera. Verket \u00e4r en stadig inkarnation av havet, producerad av en konstn\u00e4r som \u00e4r bekv\u00e4m med sitt \u00e4mne. Den skimrande skulpturens f\u00e4rgs\u00e4ttning p\u00e5minner om ryggen p\u00e5 en lax, eller om ljusets spel i en arketypisk v\u00e5g. Kontrasten mot den kubformade byggnaden som ramar in skulpturen \u00e4r omedelbar och kanske det f\u00f6rsta som sl\u00e5r en betraktare. Vid ett l\u00e4ngre betraktande blir de 100 000-tals prickarna och det monotona arbetet bakom dem en av verkets mest b\u00e4rande komponenter.<\/p>\n\n\n\n<p><strong>Performativt f\u00f6r\u00e4ldraskap<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p>Upplevelsen av Boyman \u2013 positiv \u2013 negativ f\u00f6r\u00e4ndras f\u00f6rh\u00e5llandevis radikalt om man k\u00e4nner till verkets privata dimension, det vill s\u00e4ga att ansiktet vi m\u00f6ter tillh\u00f6r konstn\u00e4rens son. Kunskapen \u00e4r kanske inte avg\u00f6rande f\u00f6r upplevelsen av verket \u2013 och anknytande verk \u2013 men \u00f6ppnar definitivt f\u00f6r fler tolkningsm\u00f6jligheter. Satu Kiljunen adopterade sin son, som kommer fr\u00e5n Sydafrika, n\u00e4r han var tv\u00e5 \u00e5r gammal och verket kan ses som en gestaltning av en skapelseakt d\u00e4r relationen f\u00f6r\u00e4lder \u2013 barn \u00e4r fokuseringspunkten.<\/p>\n\n\n\n<p>Satu Kiljunen placerar bokstavligt det ansikte hon arbetar med i sin milj\u00f6 och materialiserar, s\u00e4rskilt med tanke p\u00e5 att figuren upprepas m\u00e5nga g\u00e5nger, de m\u00e5nga aspekter och lager som en djup relation alltid best\u00e5r av. Konstn\u00e4ren har ocks\u00e5 anv\u00e4nt samma anletsdrag i tre andra serier med olika typer av reliefer. Och i m\u00e5nga m\u00e5lade portr\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n<p>Tanken \u00e4r inte fr\u00e4mmande f\u00f6r konstn\u00e4ren som har slagit fast att det b\u00e4sta s\u00e4ttet att vara n\u00e4ra en m\u00e4nniska \u00e4r att skapa en bild: \u201dMin son var tv\u00e5 \u00e5r gammal n\u00e4r han kom till mig och kanske har jag anv\u00e4nt mitt arbete som ett s\u00e4tt att f\u00e5 tillbaka de d\u00e4r \u00e5ren som jag missat och som ett s\u00e4tt att vara n\u00e4rvarande.\u201d Kanske \u00e4r den l\u00e5nga raden av boyman-bilder dessutom ett s\u00e4tt att gripa n\u00e5got ok\u00e4nt (f\u00f6r\u00e4ldraskap) och fylla det med n\u00e5got v\u00e4lbekant (konstn\u00e4rlig aktivitet).<\/p>\n\n\n\n<p>Den mest personliga, eller biografiskt f\u00f6rankrade, presentationen av Boyman-serien gjorde Satu Kiljunen 2011, d\u00e5 hon ordnade en utst\u00e4llning i sin privata v\u00e5ning i Helsingfors d\u00e4r projektet fick s\u00e4llskap av n\u00e5gra uttrycksm\u00e4ssigt snarlika portr\u00e4tt av konstn\u00e4rens egna f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n\n\n\n<p>Men bara f\u00f6r att man k\u00e4nner verkets bakgrund beh\u00f6ver man inte l\u00e5sa sig i det biografiska. Satu Kiljunen \u00e4r egentligen inte s\u00e4rskilt privat, eller ute efter att skapa en produktion som kan l\u00e4sas som en sammanh\u00e5llen biografi. Eller snarare: biografin g\u00e5r att l\u00e4sa, men den \u00e4r en sekund\u00e4r verkan i hennes konst.<\/p>\n\n\n\n<p>Att producera och reproducera sin egen verklighet inneb\u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis att s\u00f6ka en k\u00e4rna. Det kan ocks\u00e5 vara s\u00e5 att den verklighet som \u00e4r ens \u00e4mne r\u00e5kar vara fylld av ett visst stoff. I Varje fall omman ska tro konstn\u00e4ren sj\u00e4lv: \u201dJag har inget andligt innersta som jag absolut m\u00e5ste uttrycka. Hur man observerar verkligheten, hur man kan tolka och motivera tolkningen \u00e4r intressantare f\u00f6r mig. Konst handlar om att koncentrera, att reducera en icke reducerbar verklighet. Att jobba med de h\u00e4r problem\u00ad en \u00e4r mitt s\u00e4tt att hantera det h\u00e4r livet.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Kanske kan man ocks\u00e5 n\u00f6ja sig med att konstatera att Satu Kiljunens installation p\u00e5pekar att f\u00f6r\u00e4ldraskap i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet \u00e4r en performativ, i motsats till statisk, f\u00f6reteelse. \u00c4r du en blivande f\u00f6r\u00e4lder? Skippa i s\u00e5 fall alla v\u00e4lmenande instruktionsb\u00f6cker och st\u00e4ll dig framf\u00f6r Boyman ist\u00e4llet. Man kan ocks\u00e5 g\u00e5 \u00e4nnu l\u00e4ngre, underst\u00f6dd av den sensationslystna effekt verkets mycket direkta illusionsverkan, att bilden existerar i tomma luften, och l\u00e5ta verket vara en sensmoral v\u00e4rdig vilken uppfostringsexpert som helst \u2013 att det \u00e4r betraktarens kropp som best\u00e4mmer upplevelsen av ansiktets k\u00e4nslotillst\u00e5nd kan vara ett f\u00f6rtydligande av ansvarsf\u00f6rdelningen mellan barn och f\u00f6r\u00e4lder som den sistn\u00e4mnda kan beh\u00f6va en p\u00e5minnelse om d\u00e5 och d\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<p>Eller varf\u00f6r egentligen n\u00f6ja sig med f\u00f6r\u00e4ldraskap? Temat i Boyman-projektet ringar fr\u00e5n en biografisk utg\u00e5ngspunkt in en f\u00f6r\u00e4ldra-barn-relation, men kan lika g\u00e4rna handla om vilken mellanm\u00e4nsklig relation som helst. Att se och k\u00e4nna en annan m\u00e4nniska \u00e4r inte ett stillast\u00e5ende tillst\u00e5nd utan en l\u00e5ng serie omtagningar. I varje fall om inte motparten r\u00e5kar vara ovanligt endimensionell.<\/p>\n\n\n\n<p><strong>Svart hud, vita masker<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p>En aspekt av&nbsp;<em>Boyman-positiv-negativ<\/em>&nbsp;och anknytande verk ber\u00f6r det faktum att Satu Kiljunens son \u00e4r svart och lever i ett hemland d\u00e4r vithet \u00e4r b\u00e5de norm och privilegium och som dessutom k\u00e4mpar med uppenbara problem med rasism. Satu Kiljunen \u00e4r medveten om att den avportr\u00e4tterade i n\u00e5gon utstr\u00e4ckning kommer att definieras utifr\u00e5n sin hudf\u00e4rg och d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5 representera \u201dde andra\u201d i l\u00e5ngt h\u00f6gre grad \u00e4n de flesta andra i sin omgivning. I en v\u00e4rld som har byggt sitt fundament p\u00e5 bin\u00e4ra oppositioner (t.ex. vi och dom) g\u00e5r det inte att bortse ifr\u00e5n att en konsekvens av den f\u00f6r\u00e4ldra-barn-relation som Kiljunen gestaltar \u00e4r att barnet har f\u00f6rlorat en del av r\u00e4tten att definiera sig sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n<p>Boyman skulle till och med kunna beskrivas som ett postkolonialt verk, d\u00e4r konstn\u00e4ren pr\u00f6var, eller f\u00f6rh\u00e5ller sig till, olika postkoloniala teorier. Det \u00e4r i varje fall ingen \u00f6verdrift att p\u00e5st\u00e5 att<em>&nbsp;Boyman-positiv-negativ<\/em>&nbsp;skulle fungera utm\u00e4rkt som omslagsbild till Franz Fanons klassiska&nbsp;<em>Vit hud, svarta masker<\/em>.<\/p>\n\n\n\n<p>Masker och maskering \u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt vad Satu Kiljunens projekt handlar om. Hon har pr\u00f6vat en m\u00e4ngd olika m\u00f6nster och f\u00e4rger p\u00e5 sitt motiv. Relieferna har varit b\u00e5de positiva och negativa, och iolika grad realistiskt bem\u00e5lade. Svart och vit, rutig, prickig, randig. Ibland t\u00e4ckt av m\u00f6nster som b\u00e5de skulle kunna vara h\u00e4mtade fr\u00e5n ett verkligt naturfolk och f\u00f6rdomen om hur ett naturfolk ska smycka sig. Det \u00e4r som om Kiljunen pr\u00f6var olika scenarion p\u00e5 sitt motiv, kanske f\u00f6r att f\u00f6reg\u00e5 andras p\u00e5 olika s\u00e4tt laddade blickar.<\/p>\n\n\n\n<p>En po\u00e4ng i sammanhanget \u00e4r att Kiljunen inte l\u00e5ser sitt objekt i en viss position eller hierarki, utan avgjort str\u00e4var efter ett stort fl\u00f6de efter m\u00f6jliga uttryck \u2013 det som p\u00e5g\u00e5r i verken \u00e4r ju f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 samma unders\u00f6kning av dimensionalitet och verklighet kontra \u00e5tergiven verklighet som upptar resten av hennes konstn\u00e4rskap \u2013 och eventuellt kan man tolka m\u00e5ngfalden som Kiljunens version av det tredje rum som ibland utm\u00e5las som postkolonialismens m\u00e5l. Ett rum d\u00e4r vi betraktar utan hierarkier, utan att se \u201dden ena\u201d i relation till \u201dden andra\u201d. Ett rum d\u00e4r alla \u00e4r hybrider. Kiljunen har ocks\u00e5 sj\u00e4lv konstaterat att m\u00e4nniskor med olika kulturell bakgrund har olika redskap f\u00f6r att tolka bilderna, och m\u00e5ngfalden fungerar som en enande l\u00e4nk.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-text-align-right\">Sebastian Johans<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Relation \u00e4r performace alltid Satu Kiljunen: Boyman \u2013 positiv \u2013 negativ,&nbsp;olja och emalj p\u00e5 gips, 2007 Tid, rum, dimension Satu Kiljunens konstn\u00e4rskap \u00e4r p\u00e5 en g\u00e5ng v\u00e4ldigt konsekvent och mycket spretigt. Vi en f\u00f6rsta anblick har hon r\u00f6rt sig mellan m\u00e5nga olika, ofta v\u00e4ldigt disparata, uttryck. Fr\u00e5n m\u00e5leri till performance i, den i Finland banbrytande,&#8230;<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_kadence_starter_templates_imported_post":false,"_kad_post_transparent":"","_kad_post_title":"","_kad_post_layout":"","_kad_post_sidebar_id":"","_kad_post_content_style":"","_kad_post_vertical_padding":"","_kad_post_feature":"","_kad_post_feature_position":"","_kad_post_header":false,"_kad_post_footer":false,"_kad_post_classname":"","footnotes":""},"class_list":["post-229","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/satukiljunen.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/229","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/satukiljunen.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/satukiljunen.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/satukiljunen.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/satukiljunen.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=229"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/satukiljunen.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/229\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":497,"href":"https:\/\/satukiljunen.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/229\/revisions\/497"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/satukiljunen.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=229"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}